100 000 steg i London

IMG_1112

Jag har inte varit i London på 40 år. Minnena från resan i slutet på 70-talet är, trots tiden som gått,  relativt tydliga. Tillsammans med min syster satt jag i baksätet på pappas nya Peugeot 604. Den bruna metalliclacken blänkte i solen och min pappa var stolt som en tupp när vi for fram på de brittiska motorvägarna. Jag minns att jag svettades kopiöst i högsommarvärmen, att jag var frustrerad och kinkig, sådär som man är som tonåring, när man inte får som man vill.
”-Varför åker vi inte till Spanien för att bada och gå på diskotek, som vi brukar göra på somrarna?” sa jag. Attityden som bortskämd tonåring är inget jag är stolt över, men det var så det var. Det var inte förhandlingsbart. Den här sommaren skulle vi åka till Storbritannien med den nya bilen för att hämta min syster som jobbat som au pair. Familjen som hon arbetat för var välbärgad och bodde i ett fashionabelt område utanför London. Det var precis som jag sett i tv-serierna från 70-talet från Storbritannien; cocktailpartys, stora hattar på damerna, välskräddade kostymer på herrarna och blänkande jaguarer. De minnen som kommer upp från resan, förutom värmeböljan, är spännande bjudningar och tillställningar hos familjen, turen till centrala London med besök på bland annat Madame Tussauds, Big Ben och Hyde Park men också traumat när den nya bilen gick sönder.
Eftersom jag inte har eller hade koll på bilar var det svårt att veta vad felet var, men jag tror att det hade med värmen att göra. Jag minns att stoltheten hos min far snabbt övergick i ren ilska och leverantören i Sverige minns troligtvis samtalet än i dag. Nåväl, efter fadäsen med bilen var vi snart på väg hemåt igen, med ännu en syster i baksätet. Tre systrar på 19, 18 och 14 år trängdes mellan bärkassar med godis, kassettbandspelare, souvenirer och annat smått och gott. Stor eloge till mamma som med största sannolikhet hade full upp med att få oss att hålla sams.  Efter en dryg vecka tog vi båten från Dover till Calais och hem till Aspenäs villastad i Lerum igen.

I förra veckan, 40 år senare, var det dags att besökta Storbritannien och London igen.  Ingen värmebölja utan cirka 0-5 grader, lätt regn och fuktigt. Precis som det ska vara i London. Man kan säga att det runnit lite vatten under broarna, det var en helt ny stad som mötte oss med massor av människor, trafik och som ni alla vet ett enormt utbud av butiker, restauranger och nöjen. Vad gör man då i denna storstad under en långweekend, söndag till torsdag? Hur ska man kunna välja? Vi hade bestämt oss för att ta dagen som den kommer, utforska staden till fots och med buss.
Att köpa en biljett på en Hop on Hop off-buss är en bra början, man skapar sig en bild av staden och får en överblick över de stora sevärdheterna.  När man gjort det kan man utforska de områden som man tycker ser spännande och intressanta ut. För drygt 200 kronor kan man nyttja bussen, hoppa på och av efter behov, under en dag. Perfekt.

IMG_1139

Eftersom Benny är intresserad av musik och vinyl var det på hans önskelista. Efterforskningar på internet rekommenderade ett besök på Abbey Road Studios. Tyvärr var det en besvikelse, trots goda omdömen på Tripadvisor var det stängt för besökare. Inga guidade turer utan vi blev hänvisade till en vanlig, relativt simpel butik med enklare souvenirer. Det kändes riktigt snopet.
När det gäller vinylskivor hittade vi en mängd butiker i Soho. Priserna var, enligt experten, höga och utbudet inte lika bra som han hade förväntat sig. För mig, som medföljare, var det mest kul att spana in beteendet hos målgruppen som vistas i butikerna, främst medelålders vita män som bläddrar frenetiskt bland LP-skivorna i hopp om att hitta fyndet. Det blev några kassar med LP-skivor som åkte med hem till Sverige ändå. Vem hade trott något annat? 🙂

På min önskelista inför London-turen stod Tate Modern. Det blev ett stopp på bussturen. På det gigantiska muséet gick timmarna fort. Sju våningar med utställningar, restauranger, caféer, butiker och en magisk utsikt över stan. Dessutom var (nästan) allt helt gratis, allt förutom en separatutställning som kostade ca 200 kronor. Sammanfattningsvis tycker jag att det var en häftig upplevelse, väl värt ett besök.

När man är i London så måste man besöka Harrods. För min del var jag främst intresserad av Harrods mat-avdelning. Ränderna går aldrig ur, det där med saluhall och matförsäljning är alltid lika spännande. Vi spenderade en förmiddag på det stora varuhuset där man kan hitta allt och lite till. Man kan inte annat än fascineras av det traditionella med Harrods; de klassiska vakterna som öppnar dörrar, traditionell inredning, utbudet och atmosfären andas tradition och kvalitet men det kändes en aning ”dammigt”. Visst, det finns ett överflöd av lyxvaror i det stora varuhuset som säkert lockar en köpstark målgrupp men jag tror att de har svårt att konkurrera med näthandel och övrigt utbud i London. Många av avdelningarna var tomma på kunder, endast turister som gör som vi, tittar.
För att sammanfatta dagarna har jag listat mina tre bästa, sämsta och konstigaste upplevelser i London:

Mina 3 bästa upplevelser i London
1.  Tate Modern – ta en heldag och njut av modern konst i en underbar miljö.
2.  Ät en äkta Hestonburgare, på plats i London med en god öl till. Kan det bli bättre? Smakade fantastiskt.
3.  Besök en riktig bokhandel. Ljuvlig inredning och ett fantastiskt utbud.

Mina 3 sämsta upplevelser i London
1. Luften i stan, trafiken och avgaserna. Fotgängare och cyklister är inte prioriterade och det verkar som om det inte finns något miljötänk i staden. Bort med dieselstinkande taxibilar och bussar som trängs på gatorna. Det finns cyklar att hyra men vem vågar ge sig ut i trafiken när det inte finns cykelbanor?
2.  Abbey Road Studios – en riktig turistfälla. Som jag skrev tidigare får de bra rating på Tripadvisor men i verkligheten var det bara stängda dörrar, snorkig personal och sålde ”skräp”.
3.  Pubmaten. Första kvällen beställde jag in fish & chips. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga; det smakade mest fett. Inga kryddor alls. Jag försökte lägga på allt som fanns i korgen på bordet: majonnäs, vinäger, ketchup men det hjälpte inte alls. Nej, aldrig mer.

Mina 3 konstigaste upplevelser i London
1.Matutbudet i Soho – jag fattar ingenting. Jag gick mellan olika restauranger och förstod inte vad de serverar. Så moderna, trendiga och häftiga (dvs jag är inte målgruppen).
2. Hur kan de fortfarande ha så dålig standard på husen och boendet? Golvet på hotellrummet lutade så pass mycket att det var svårt att hålla balansen. Vattenledningarna frös i områden i centrala London och folk var utan vatten.
3. Vad hände med thé-kulturen? Utbudet på kaffe är grymt bra, kaffebarer i var och vartannat hörn. Det hade jag inte förväntat mig.

 Totalt fick vi ihop drygt 70 km eller 100 441 steg i London, långa promenader med massor av nya intryck och upplevelser. Det finns givetvis en massa mer saker att skriva om men det får bli vid nästa resa. Tack för den här gången London. Det ska inte dröja 40 år tills vi ses igen!

81ECFBE4-8724-4706-8FE6-1FB58DC9B35A//Karin Hellström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s